Idag i skolan så läste vi om vänskap, om hur oerhört viktigt det är med vänskap för att man ska fungera som människa. Att det påverkar oss och våran hälsa något fruktansvärt mycket.

Det är någonting som inte riktigt kan försvinna ur mitt huvud.

Vänskap är en viktigt del av oss det är helt självklart, men hur långt får vänskap ientligen gå?

Vänskap är någonting som ska delas av två personer att intresset ska vara lika högt att behålla vänskapen hos båda personerna. Att båda ska vilja vara vänner lika mycket.
Men samtidigt är det viktigt att man inte är desperat efter vänskap eller förväntar sig för mycket av vänskap, (så som jag tolkade texten då. )

Det var en bra text och den fastnade i mitt huvud.

För mig är vänskap något bland det viktigaste jag har och behöver för att må riktigt bra.

Men ibland känns det inte riktigt som att min vänskap räcker till för mina vänner, att dom hela tiden vill ha någonting bättre och större. Det kanske är så, och då kanske man ska acceptera det och inte tränga sig in i dom?

Men samtidigt är man rädd för att låta dom vara tänk om personerna inte finns kvar en dag.

Det är nog mitt problem i det hela, räddlsan. jag är rädd att personen en dag ska vaka upp och inte vilja umgås eller så, eller att den har någon som har tagit över platsen som man själv hade.

Ja ni det där med vänskap är väldigt underbart men samtidigt kan det vara väldigt jobbigt.

Nej ni, nu skriker mina böcker efter att jag ska börja plugga, men jag har varken ork eller lust ientligen. Men det är väl bara att sätta igång? Det är ju trotts allt redan på Torsdag provet är, ursch då.  Ingen lust alls.

Men men, nog med klagande på pluggningen nu det är väl bara att sätta igång!

Hejs.

Dag 2

´vill bara påpeka att det går bra med vikten..

just nu sitter jag i skolan. sen ska jag till körskolan och ha teori, är jag inte typ bäst?

Sen måste jag hem och plugga med...

Det blir en pluggdag så det bara ryker om det idag!!

Hör av er om någon vill leka med mig eller nått i veckan..

hejs.