Jag tyckte att det kanske var på tiden att göra bloggen lite vårfin. 

Så nu är det fjärilar och blå färg. 

Får se hur länge jag står ut med att ha det färgglatt. 

Jag är ju en väldigt svart människa. 

Jag gillar när det är mörkt och så. 

På allt som har med mig att göra. 
Kläder, Möbler och till och med min blogg. 

Ja, det kanske är illa. 

Men idag har jag rött på mig, känner mig inte bekväm för fem öre. 

Nej nu ska jag göra mig irodning något att äta för jag börjar känna att magen pratar med mig. 

Ursch, det är jobbigt när folk frågar varför vi  inte längre är tillsammans. 
Eller var du bor nu, vad du gör nu. 

För jag vet inte. Jag vet ingenting om dig längre. 

Jag saknar dig ibland, inte på det sättet jag trodde att jag skulle göra. 

Vet inte ens om det är dig jag saknar. 

Men jag saknar att ha någon som jag vet älskar mig, någon som jag vet finns där för mig. 

Jag saknar närheten av en annan människa. 

Jag saknar att ha någon att kramas och pussas med.. 

Ja, ibland gör det ont. 

Samtidigt som jag inte alls saknar dig, är glad över att jag äntligen har ett eget liv.

Kunna göra precis vad jag vill, utan att ha någon att kolla med så vi inte har planer.

Äh, jag vet inte. 
Idag är jag väl bara lite down kanske. 

Jag vill bara att alla känslorna i min kropp som finns där begravda långt nere även när jag inte tänker på dig, 

ska försvinna. 

Jag tänker inte allt för ofta på dig, men du finns där inne omedvetet. 

Jag vill inte ha dig kvar där. 

Jag vill att allt bara ska försvinna. 

Jag vill vara glad, jag vill känna hopp till kärlek. 

Och det gör jag väl, och jag är glad. 

Men även de få gånger som jag tänker på dig så vill jag kunna vara glad. 
Istället för att bli ledsen över att du inte är min längre.