Jag kanske skulle sluta vara en sådan grubblare som jag ibland är och istället försöka leva lite mer i nuet.

Skippa matlistor och planera hela livet som är fram för mig.

Jag kan ju göra vad jag vill hela veckan. Jag har ingenting som stoppar mig.

(om man bortser från jobb och studier)

Men jag kanske skulle sluta grubbla så mycket och istället försöka leva mitt liv.

Det kanske skulle bli mitt nya motto?

Nu har jag precis ätit tonfisksallad (igen) Det blev kvar sen middagen!

Mumms så god den var nu när jag mådde lite bättre än tidigare.

Men jag tror inte min mage gillar att jag äter mat sent!

Kanske skulle testa att äta mat tidigare på dagen som runt 4 och sen inte äta något mer förens dagen därpå.

Börjar tro att det är problemet!

För min mage blir jätte skum när jag äter på kvällen.

Eller vaddå, nu planerar jag ju igen! Sluta Linn.

Plus att jag inte tror någon bryr sig om mina magproblem heller för den delen. haha.

På tal om det, att bry sig.

Jag undrar varför man gillar att läsa folks bloggar och facebook status.

Är vi verkligen så nyfikna att man måste veta varje detalj om folks liv.

Som t.ex på facebook läste jag nyss. "Nu ska jag gå på toa, och sen diska innan jag ska sova."

Ja, visst så skulle väl jag också kunna skriva (om man bortser från toa detaljen)

Men hur mycket borde man egentligen behöva veta om alla?

Jag om någon ska väl absolut inte säga något som sitter här på den här bloggen och skriver upp det mesta om mitt liv.

Men det är inte direkt för att någon ska tycka synd om mig, eller uppmärksamma mig.

Utan det är mer som min dagbok!

Kanske egentligen skulle sluta blogga, och facebooka och skaffa mig en dagbok istället.

Kanske inte vore en så dum idee?

För jag menar, hur jävla intressant kan någons liv vara?

Och hur mycket kan man ha att dela med sig av, som inte innebär att man har betalat räkningar, bajsat eller ja vad som helst?

Men alla ni andra som bloggar, snälla sluta inte för jag tycker om att läsa era bloggar.

Man har väl någonting i hjärnan som kallas nyfikenhet.

Med andra ord är jag inte bättre än någon annan. Älskar att gotta mig i andras liv, det är tydligt det.

Men egentligen.. varför?

Jag antar att jag inte kommer att sluta blogga och skriva dagbok istället.

Jag tycker om att blogga av någon lustig anledning.

Det är väl den där biten som kallas för att uttrycka sig själv.

Ähh. Vad babblar jag om?

Och ps. om inte det här är att grubbla vad är då grubbla?

Jag bröt visst mina löften ganska snabbt!

Borde kanske få en medalj för det.

Hej.

 

mamma

31 januari 2012 09:24

Hej gumman. Sluta inte blogga, snälla. Jag tycker om att läsa om dina tankar o funderingar. Allt det vardagliga. Puss på dej

Linn

31 januari 2012 10:15

Nej då mamma. Jag kommer nog inte sluta blogga. :P Tycker om att göra det samtidigt som det känns fel så! :D Puss puss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Året började med en stor sorg.  Min älskade mormor tog sitt sista andetag och lämnade denna världen och fick äntligen vara med sin älskade.  Hur ont det än gör av saknad och sorg så vet jag att hon är lyckligare nu, utan massa hemska sjukdomar oc...

Oj, nu var de länge sen jag var inne och skrev på denna sida.. Men här är jag ännu en gång och skriver.  Tänkte göra en sammanfattning av detta året, inte för att året är slut ännu men det lär ju inte hända sådär jätte mycket stora saker innan året...

Igår åkte jag in till stan på "dejt" med Jimmy.. Måste säga att det var en riktigt trevlig, rolig och mysig eftermiddag och kväll! Och idag åkte jag raka vägen in till stan för shopping! Blev inte så mycket fyndat. Men lite iaf! Mest till and...

Åh vilken bra helg jag har haft hitils! Åkte i fredags efter jobbet och när jag kom fram och vi kom hem hit så åt vi god mat och hade soff mys.. Dock somnade jag ganska snabbt på soffan. Synd eftersom det var en himla bra serie som vi kolla på! ...

Börjar sakna att ha mina egna möbler, mitt egna hem att gå hem till om dagarna och kvällarna.  Känner att det skulle vara skönt med ett ställe som känns som mitt..  Min förra lägenhet kändes inte alls som min, eftersom jag hade bott där tillsamma...