Nu är det snart ett år sedan jag och Jens flyttade in i våran lägenhet.

Men att flytta ihop är minsan inte bara en dans på röda rosor.
Det blir många vilda diskusioner och många dörrar som stängs igen i varnadras ansikten.

Många klagmomål till vänner osv.

Men mestadels är det bra!

Man har någon att dela allt med, någon att alltid vara med osv.

Och framför allt någon man älskar som man får vara med hela tden.

Jag och Jens dick dock från ett distansförhållande då vi bara sågs på helgerna, till att leva med varandra 24 /7, vilket var en ganska stor förändring för oss båda.

Självklart fick vi se sidor hos varandra som vi inte sett under våra tidagare nästan 3 år tillsammans.

Men det är samtidigt det bästa steget jag har gjort i hela mitt liv.

Att få leva med Jens, att se honom varje dag måste vara det bästa jag vet.

Samtidigt som det går mig på nerverna ibland.

Men så tror jag det är.

Livet är en dans på rosor, då man ibland stöter på taggarna.

Självklart!

Vad skulle man annars ha för supermans förhållande?

Ja, så det jag vill säga är att var inte rädda för att ta klivet mot att leva sambo.

Men förvänta er heller inte att allting alltid kommer att vara underbart.

Självklart kommer det motgångar.

Nu ska jag jobba vidare.

Har äntligen fått en lugn stund som jag spenderar vid datorn.

Men nu är det dags att arbeta igen.

Hejs.