Ligger i soffan och myser med ensam mamma söker.

Sista avsnittet och allt.

Annars gör jag inte mycket mer!

Idag har jag och Jens vart duktiga.

Har dammsugit och sen åkte vi och dumpa alla kartonger och det från soffan.

Och panta alla burkar!

På tal om soffan.

Jag älskar den verkligen.

Fast jag får ont i ryggen av den.

Tror jag ligger dumt eller något i den.

Ja, oj vad mycket jag hade att komma med.

Hejs.

Alla har vi väl någon tid på året då allt är svart? Då man bara vill krypa ner undertäcket och inte stiga upp.

Utan man vill hellre ligga där och tycka synd om sig själv. Eller är det bara jag?

Nästan varje år så länge jag kan minnas, när det börjar bli vinter blir jag deprimerad. Vissa år värre än andra.

När jag bodde hemma var det den perioden då jag stängde in mig på mitt rum och lyssnade på riktigt sorlig och kass rapp.

Ja, som tur var har jag slutat med den biten, nu lyssnar jag hellre på låtar som får mig att tänka.

Och jag stänger inte längre in mig på mitt rum.

Kanske för jag inte har ett rum som är "mitt", allting delas med Jens.

Det är så det är när man är sambo.

Igår grät jag så jag ville försvinna, vid sådana tillfällen ska man vara extra glad att man har sin kärlek som tar hand om än och tröstar än.

Jag minns att förr så försökte jag att inte visa att jag var deprimerad eller ledsen, för fler än som var tvunget.

Så gör jag fortfarande ibland.

Grejen är att jag alltid blir gnällig om precis samma saker.
Men jag gör aldrig någonting åt dem. Eller så gör jag det, men se hur bra det går om man gnäller över samma sak år efter år efter år.

Det värsta med denna perioden är att man oftast skäller på dem personerna som står än närmast, ens bästa vän, pojkvän eller familj.

Men den här gången.

Undra varför man gör det?

Är det för man litar på dem kanske?

Här om dagen skrev jag en önskelista till jul, den slutade med helt orelalistiska saker att önska sig.

Insåg när jag var färdig, att den istället handlade om vad jag drömmer om. Vad jag vill uppnå med mitt liv.

Jag kommer inte skriva alla mina drömmar här, för då skulle jag bara anses som patetisk. ^^

En av mina drömmar är att jag ska bli världens bästa moster, att mina syskons barn (än så länge har jag bara ett) ska vilja komma till  mig och hälsa på. Att jag ska vara den "roliga" den som man alltid kan "lita på". Än så länge har jag nog lyckats bra med lekar biten iaf. ^^

En annan dröm jag har är att kunna göra sjuka människor friska igen.

En annan dröm och den sista jag tänker dela med mig av är att man kunde spola tillbaka tiden och göra vissa saker bättre eller kanske till och med ogjort.

Som man ser så är vissa drömmar realistiska och vissa inte alls.

Men sån är jag.

Jag vill bara avsluta detta lilla inlägg med att säga att jag inte är super deprimerad!

Är inte deprimerad alls om jag ska vara ärlig.

För jag har inte längre någon anledning att ara deprimerad.

Är bara lite ledsen, lite nere så som vi alla människor kan vara ibland!

Så detta är ingenting att prata om egentligen.

Nu ska jag gå och lägga mig i min underbart sköna säng, med min underbara pojkvän och sova.

Det är väl kanske dags nu?

Man kan inte sova bort hela dagarna och vara vaken hela nätterna!

Det har jag lärt mig minsan! ^^

Hejs