Jag kände för att berätta lite om världens bästa stora syster. Det är då min syster såklart Josefine heter hon.

När jag var yngre så var hon min idol, personen som jag ville bli. Det brukar ju vara så med syskon.

Det skilljer ju då som sagt ganska många år mellan henne och mig, så hon flyttade hemmifrån när jag var ganska liten.
Den dagen hon flyttade tror jag var den dagen jag grät mest i hela mitt liv. Jag minns hur jag satt i trappan (vi hade ett fönster där) och tittade på henne när hon åkte och var helt förtvivlad.

Men det gick bra, hon flyttade då till stockholm, fast jag tyckte att hon kunde bo kvar här och jobba på viberga. Vaddå hon skulle ju överleva där också tyckte jag. haha.

jag förstod sen efter några år att viberga kanske inte var ett toppen jobb. ^^

Men sen vipps så blev hon äldre och träffade Mathias och så. Jag vet inte, men då kändes det lite som att vi tappade lite av kontakten. Vi pratade inte speciellt ofta med varandra om det inte var något speciellt. Men jag visste ändå att hon fanns där om jag behövde henne. 

Men tack gode gud så nu när jag också har blivigt lite äldre och flyttat och så, så har vi fått bättre kontakt igen. Nu pratar vi ofta, det är skönt!

Josefine har alltid funnits där. Jag har varit där när vi har haft kul. Handlat i affärer med saker som finns i alla färger och gröna lund! Jag var där när mamma och pappa flyttade isär. Så det  är inte så att hon inte funnits till för det har hon minsan. Men vi har bara inte haft lika bra kontakt som när vi var yngre eller som nu.

Men jag är riktigt glad att vi fått tillbaka våran bra kontakt igen.

Jag förstår också nu varför vi tappade lite av  kontakten nu. Det är inte lätt att hinna med allt när man bor själv. Det är så mycket annat som man ska göra också, och då lägger man vissa saker åt sidan och vissa saker glömmer man bort. Det är bara så det är. 

När jag var liten hade min syster en pojkvän, dom var då inne på hennes rum. Och nyfiken som jag är ville jag veta vad dom gjorde hela tiden så jag gick in typ en gång i kvarten och frågade om dom ville ha glass. haha.

Så jobbig kan jag vara. Men någon måste ju hålla koll. haha.

Jaja, jag älskar min Josefine. Hon är verkligen den bästaste stora systern man kan ha också, av alla systrar i hela världen.

Kanske är dags att sluta skryta nu.

Aj, herregud vilka problem jag har med min mage. Vet snart inte vad jag ska ta mig till.

Inget kul alls att vakna tidigt på morgonen för att man har ont osv.

Hoppas på en förbättring snart!

På tal om något annat så gjorde jag väldigt god mat till mig själv här igår kväll.

Man tar färska champingjoner, somer man skär som hasselbackspotatis, och i springorna som blir stoppar man i fetaost, salt och peppar.

Och sen ska dom in i ugnen på 200 grader i 15-20 minuter.

Riktigt smaskens.