Ursch jag vet inte vilket utav dem jag är mest arg, ledsen eller förtvivlad.

Tårarna rinner ner för mina kinder..

Jag läste nydigen ett mejl som mamma hade fått från Lena först vart jag bara jävligt arg och ju längre man läst ju ledsnare blev jag.

Min kusin har en sjukdom som heter Autism, som är en slags hjärsjukdom.

Han bor på ett korttidshem för människor med autism, (med det innebär att man bor på detta ställe vissa dagar eller veckor, och sen kommer man hem och sen tillbax, osv osv.)

Men nu vill dem som arbetar där flytta honom till en lägenhet där han ska ha personlig asistent (vilket vi (jag mamma och min mosters familj) verkligen inte vill.) På detta hem har han bort i många många år. Och det har aldrig varit några som helst problem tidigare.

Anledningen till att dem inte vill flytta på honom är för att han skriker hela nätterna och det stör en som han bor brevid, så hon får svårt att koncentrera sig om dagarna. (Men att skrika är en del av autismen, han kan ju inte prata så han måste ju få berätta hur han känner på något sätt.)

Men han skriker för att han inte heller är van vid att sova ensam, och för att personalen inte kommer in till honom snabbare, och då hinner han väcka den här personen som nu bor brevid honom.

MEN han har aldrig haft detta problemet hemma, att han skriker hela nätterna osv. Så varför skulle det bara dyka upp efter flera år där?

Han är jätte glad varje gång han ska dit, går och pekar på sin tavla där det står viket datum han ska få åka dit osv. Varför ska dem ta bort det på grund av ETT klagomål :O

Varför kan dem inte bara skilja min kusin och det andra barnet ifrån varandra?(så att dem bor längre ifrån varandra) Det borde ju gå att lösa på något sätt. Men icke, här vill man inte ens försöka göra någonting åt saken utan istället bara flytta på någon, är det för att det är lättare eller vad är det frågan om ientligen?

Nej jag tycker att det är hämskt att man inte ens försöker att göra det på något annat sätt än att göra på detta viset. Och vad har min moster och hennes man att säga till om. INGENTING !! dem får bara sitta och vänta medans allting ska bestämmas. Nej det är helt jävla sjukt. jag blir så himla arg och ledsen när jag hör sånt här.

Min kusin är bland de bästa och finaste människor jag vet, och jag vill inte att det ska hända honom nått. Eller att han ska tvingas bo på ett ställe där han itne kan få någon social kontakt förutom med personalen... Men vet inte ens personalen på hans hem att det viktigaste en människa behöver det är social kontakt, och allrahelst för barn med svårigheter. Och hur ska han kunna få det om han blir placerad i en längenhet för sig själv med endast asistenter som kommer och går. Nej det är förjävligt tycker jag, så himla hämskt !!

Det är väl bäst att jag slutar skriva om detta nu för jag blir bara ännu mer arg och ledsen än innan.. Så nu avslutar jag detta med att säga att detta är förjävligt..

Idag är det en sån här dag då man skulle struntat i att kliva upp ur sängen, och bara legat kvar och dra täcket över huvudet när klockan ringde.

Ursch så kallt det är.. Inte alls skönt.:O