Ja, som ni förstår så har jag precis börjat titta på serien Sofias änglar, och jag gråter och gråter och gråter.
Fy så mycket tragik det finns.

Satt nyss och tittade på avsnittet om en pappa som av en olycka körde ihjäl sin son.

Fy!! Tårarna bara sprutade!

Men jag måste säga att det känns som att dem måste vara jävligt starka.

Satt och tänkte lite nyss på om vi skulle ha ett barn som Jens av misstag körde på så barnet dog. Undra om jag någonsin hade kunnat förlåta det.
Och hur man klarar av att gå vidare!!

Nej, ursch. Det är väl kanske inte sådant man ska fundera över.
Men, jag tycker att alla dessa människor som är med i det här programet är oerhört starka.
Och jag blir så glad över att se att folk faktiskt klarar av att gå vidare.
Alla gräver inte ner sig totalt i sin sorg för alltid lixom.

Hur jobbig och svår vardagen än blir/är.

Nej, nu ska jag titta på big brother här och förhoppningsvis kanske få mig ett skratt. känner att jag kan behöva det efter alla tårar.

Sen ska jag sova!! 
Ska bli fruktansvärt skönt, är helt död alltså!

Hej på er.

Skönt att redan vara hemma måste jag ju bara säga!

Har jobbat mellan 06,45-13 det är nog ett av de bekvämaste passen man kan ha.

Kort och bra! Och tiden går snabbt eftersom det är förmiddag.
Ahh, jag gillart!

Fick även veta att dem hade jätte problem med två veckor efter semesterperioden, och då tackar man inte nej.
Så nu har jag ändå mer jobb i sommar! Nice nice!!

Det är bara att kämpa sig upp så man någon gång kan komma upp till toppen på laslistan!

Just nu känner jag mig helt slut, ska väl plocka fram någon mat från frysen och sen vila en stund! Det är jag värd!

Annars har jag inga planer för dagen inte!
Bara slöa och slappa.

Hejs.