Jag går ofta omkring och känner mig ledsen, besviken och arg och sur på människor.

Även människor som jag inte ens vet vad dom heter, men det kan vara att dom ser sura ut och då blir jag lite sur över att dom ser ut som dom gör.

Nej, kanske inte riktigt så illa.

Men ni fattar vinkeln, att ibland handlar det inte om några stora grejer utan små saker som man egentligen inte bryr sig om. Men bara för att.

Jag har iaf bestämt mig för att sluta med det, och blicka framåt istället.

Istället för att gå omkring och känna massa känslor som inte är roliga till människor så ska jag bli så pass vuxen att jag ska begrava de känslorna långt inom mig och sluta använda det som en försvarsmekanism.

Jag har länge gått omkring och vart arg på en speciell person för både det ena och de andra. En sak jag varit arg över kan personen i fråga inte ens rå för.
Så varför ska jag vara arg över det? Jag förstår ju personen till 100 procent.

En annan sak är inte lika lätt att lägga sig bakom, men som sagt. Jag är 21 inte 10 längre!

Dags att gå vidare lixom!

Vi får väl se om personen i fråga känner lika dant.

Nu ska jag iaf begrava min stridsyxa långt bort och djupt så det blir svårt att gräva upp den igen. Och förhoppningsvis i och med det så kanske till och med jag kan bli en bättre person själv.

Det är i varje fall planen.

Efter 4, och en halv timmas sömn känner jag mig hyffsat pigg, eller ja det var väl att ta i.
Men jag känner mig inte döende i varje fall.

Och snart ska jag knalla ut till bilen som kommer vara iskall och åka mot jobbet..

Jobbar varje dag fram tills vi ska till ullared, men har ganska bra pass fram till Fredag så jag klagar inte ändå.

Har korta dagar och då känns allt lättare.

Nej nu ska jag göra mig färdig för arbete.
Hej.