Ring ring bara du slog en signal, alla dom som tänker så och så idag kan ju bli lyckligt lottade, för här sitter jag på folkbladet och gör det. Ringer alltså.

Jag har precis suttit klart i Sofias knä, (hon frös om dem) och pratat snusk.

Det är sånt man gör ibland, pratar snusk.

Det blir nog att vara hemma för min del i morgon med, måste bli helt frisk från den här förkyldningen om jag ska överleva veckan och helgen.

Nu ska jag ringa och kanske sjunga en trudelut för alla som svarar.

ps. jag hittade en jätte snygg säng idag på affären brevid som jag glömt namnet på. Endast 500 kronor, synd nog var den såld, Annars hade jag nog slagit till där. Jens får icke vara med och välja sängen thats it.

Här kommer lite bilder på mig när jag var liten.

Jag vill vara liten och oskyldig igen.

  Den här bilden har Sofia gjort om på mig. Jag tycker att den är lite söt faktiskt. Som den lilla tjockis jag var och är.

  Här är lilla jag igen, inte konstigt att jag blev kallad bullebärta när jag var liten va? haha

Jag känner mig en aning låg idag, vet inte riktigt varför. Men det gör jag tydligen.

Och som Stefan Sundström säger i sin underbara låt vill du inte ha mig där sjunger han  "jag hellre hög än låg" Så känner nog alla iofs.

Lyssna på den låten, den är faktiskt kanon bra.

Nu sitter jag hemma hos pappa, det är ju Onsdag och det är dagen då vi förflyttar oss till den andra föräldern.

Jag har precis sett klart hela tredje säsongen av ally mcbeal.

Och nu sitter jag och lyssnar på låten "underbart" som var med i melodifestivalen.

Jag tycker faktiskt att den är söt, och då ska man inte skämmas över det faktiskt.

I morgon antar jag att jag ska gå till min praktik. Men jag vet inte hur jag ska göra, jag vill verkligen inte i morgon, jag vet dock inte riktigt varför jag inte vill, men det kan delvis bero på att jag är sjukt skoltrött, och sen för att jag känner mig lite smått låg.

På Fredag ska jag och Jens till Örebro vi ska fira hans farmor som fyller 65 då, så det ska bli trevligt.

Jag vet dock inte riktigt vad man ska ge,

Kanske en bucket med tulpaner eller någonting.
Det uppskattas säkert.

Eller någon som har någon annan ide på vad man kan ge?

   Jag och min kära vän har nyss suttigt och haft en väldigt djup diskussion om vänner på msn. Vi kom fram till att vi i stortsätt inte har några alls.

Sofia har mig, amanda och erica.  Och jag,, ja jag har Sofia.

Men nu menar jag självklart inte att jag inte har fler bekanta hörre ni, bara så alla som läser min blogg som påstår sig vara min vän blir arga.
För visst jag har Linda, Alex, Becka,Patte, Nattis, Divna och Jekka och alla andra små gulliga saker.

Men räcknas dem?

Vi gör ju aldrig någonting tillsammans, utan vi pratar med varandra i skolan och skrattar tillsammans i skolan.
Men vi skulle ju inte direkt umgås med varandra på fritiden, om det inte var så att vi skulle på samma fest.

Kan man verkligen kalla dem för vänner då, eller är de inte mer bekanta då?

Ja, och det är självklart inget fel med att ha bekanta, det är väl trevligt det med såklart.

Jag gillar mina bekanta så det är verkligen inte det, så det får ni inte tro hörre ni.

Men jag undrar bara varför det blir så?

Varför kan inte alla bara vara as bra kompisar och älska varandra?

Sofia hon och jag har varit vänner i en väldans massa år och jag hoppas att vi får en väldans massa år till på nacken.
Och det vet jag att vi kommer att få. Men jag vet att både hon och jag tycker att det känns jobbigt att inte ha så många vänner. Och istället ge sig på folk som bor en väldans många mil bort. Men va fan, vad gör man inte? hehe.

Här kommer en väldans snygg bild på mig och Sofia, den är gamal så mobbas inte.

Som förr var jag Amanda och Sofia trillisar ja det var många år sedan så mobbas inte för det nu inte. Jag vet inte riktigt vad det var som gick snett där, men sen efter ett tag umgicks vi allt mer sällan, jag och amanda hade tisdagar som våran dag. Sen blev det inte ens tisdagar, vi gled i sär helt enkelt. Sen började hon umgås allt mer och mer med Sofia, jag antar att jag egentligen blev ganska svart sjuk, det tar väl några år (tydligen) innan man kan svälja stoltheten och säga det. Tur att det har gått över nu, svartsjukan alltså.

Men ja, där försvann hon.

En bild på mig och Amanda, för 100 år sedan.

Erica och jag var bästistar när vi var små, vi tog massa töntiga kort och lekte massa tönt lekar om att vi var vuxna och våra fjärkontroller till tv:n dom var våra mobil telefoner och med dom ringde vi runt till våra pojkvänner som vi efter ett tag tröttnade på och kastade ut genom fönstret. Ja vi ville nog alltid vara vuxna, vi gjorde bål på kvällarna (alkoholfri sådan) och pratade om allt som skulle hända när vi blev stora. Och när jag flyttade till nyhem sa erica att då kommer vi säkert att glida ifrån varandra och mycket riktigt det gjorde vi med. Det var hon det.

En bild på mig och erica för 150 år sedan.

Nej nu ska man inte sitta här och deppa över sina gamla vänner, men det jag menar är, att man har haft så pass många vänner som lixom har försvunnigt av någon jävla tönt anledning. Och nu är man väl för cool för att gå fram till dom i koridoren och säga förlåt och kramas och sen bli bästa vänner för all framtid så som våran vänskap typ började. Haha.

Nej men nu låter det även som att jag skiter i vilket att mina gamla vänner har försvunnigt och så menar jag självklart inte heller.

Men man kan inte både få kakan och äta den med som man brukar säga.

Nej men jag undrar hur det ska bli när man blir äldre?

Nu för tiden är det inte så himla svårt, vill man bara så går det ju. Man går ju för fan i en klass med massor av människor, det är ju bara att ta för sig egentligen. MEn i denna åldern är det väl helt enkelt för pinsamt att för gå fram fråga "hej, vill du umgås med mig idag?"

Och när man är vuxen blir man obekväm.
Då ska man umgås med familjen, och när man väl ska hem till någon av sina vänner vågar man inte ens gå in i skåpet och ta fram kaffet och göra iordning det, nej då ska man fråga artigt om man kan få en kopp.

Nej jag undrar vart värden är påväg.

Sofia och jag pratade även om det här med msn vänner.
Vad är det för fel på dem nu då?

Det är väl bara bra att man kan ha dem?

Annars kanske vissa människor aldrig ens skulle prata med andra människor.

Jag tror snarare att det kan vara bra med msn vänner, där man man vara sig själv fullt ut. och är man inte på humör så skiter man bara i att logga in på en vecka för ens vänner finns ju där nästa vecka med.

Nu menar jag väl inte att man ska ha dom istället för andra vänner, men vad spelar det för roll om man har sånna vänner också?

Jag tror faktiskt att det kan vara bra.

Varför blir allting så mycket svårare och mer kompicerat så fort man blir lite äldre? Jag kommer ihåg när man var liten, då kunde man gå fram till någon och säga hej, sen var man lixom as bra kompisar och lekte jätte ofta o så.
Undrar varför det blir så mycket svårare med åren som går.

Hmm. Ganska konstigt egentligen.

Blir vi människor allt mer instängda kanske?

Svårt fråga.

Oj detta blev ett riktigt långt inlägg. 

Jag tror inte många kommer att läsa hela detta inlägg för det blev riktigt riktigt långt.  

just nu sitter jag här hemma i min stora säng och tittar in i data skärmen, låter det roligt?

Jag ska inte gå till praktiken idag, min förkyldning har ju tydligen satt sig i armarna och då kanske det inte är så jätte bra att vara på ett ställe där man bara rör armarna i stort sätt.

Drar upp folk och så.

Men i morgon måste jag gå, så är det med det.

Júst nu sitter jag vid msn och pratar med min kära vän Sofia, och vet ni vad?

På Lördag har vi bara träffat varandra en gång på 6 veckor. Det är inte så svårt att räckna ut eftersom melodifestivalen är varje lördag vilket blir sjätte gången ikväll, och Sofia och jag har tittat på det en gång tillsammans.

Det är ju nästan pinsamt dåligt.

Men men, nu blir det förhoppningsvis andra bullar.

I alla fall om jag får bestämma.

Ikväll ska jag försöka tjäna lite pengar igen, även denna gången på folkbladet.

Hoppas att det går bra ikväll, vill ha pengar.

Om mindre än 2 veckor så åker jag nu till England hörre ni.
Jag längtar.

Det ska bli spännande.

Snart smäller det, och jag är iväg.