Det märks att det börjar närma sig vinter nu inte bara på det kalla och mörka utan även på doften av stiarinljus och sorten av mat.

Och vissa dofter/känslor som man trodde hade försvunigt för läge sedan kommer sedan smygandes in i hjärtat igen. Någon slags lycka kommer in inom mig trotts att jag hatar vintern så mycket, eller har jag kanske alltid hatat den för att den är mörk och kall men nu börjar jag se andra saker än bara det kalla och mörka, jag börjar även se familjer sitter hemma vid köksbordet med tända ljus på borden. Jag börjar som sagt få fram de där känslorna som gjorde än lycklig för 3 år sen när vi var 4.

Även fast det kanske inte var så mycket sanning bakom allting, men det är ändå små saker som kommer fram. Och på något sätt känner jag mig lycklig och samtidigt väldigt olycklig, alla känslorna kommer uppbubblande på samma gång. Det är nog värst nu när det är kallt. Just då saknar jag att ha en familj en riktig en hel familj att komma hem till. Att mamma och pappa har lagat mat och det luktar mat redan från ytterdörren, sedan kommer man in och sätter sig vid det dukade bordet som är fyllt av mat och stiarinljus och över oss är ljuskronan tänd.

Det är någonting jag saknar, Känslan av att vara en familj en familj som hör ihop. Känna att man verkligen hör hemma där och ingen annastans. Käna trygheten där vid matbordet och bara njuta och mysa av en trevlig måltid tillsammans. (trevlig och trevlig är väl någonting som visserligen går att diskutera med tanke på alla våra rapar vid köksbordet) Men jag saknar till och med de stunderna där man var osams med mamma och pappa om samma sak på en gång. Det är inte lätt det där med seperationer men någon gång tar man sig igenom det.

Men på nått sätt känner jag mig ändå glad,  det är konstigt men jag är absolut inte glad för det mellan mamma och pappa utan det är någonting annat jag är glad över. Det går inte riktigt att beskriva vad det är. Men det är en konstig och obekant känsla.

Det som är det mest konstiga är att just nu sitter jag och bara vill bubbla över av tårar samtidigt som jag är glad. Jag förstår inte hur det kan gå ihop sig. Det käns som att jag skulle kunna börja gråta vilken minut som helst, Är det inte konstigt?

Jag hade planer på att byta blogg idag, alltså till någon annan bloggsida men jag ångrade mig lika fort som jag såg alla olika altenativ.

Alla ser ut att vara så krångliga och avanserade, medans den här den är enkel. Man förstår hur man ska göra med allting , det är ingenting som är komplecerat skönt nog.

Jag trivs med min blogg jag tycker att den är söt :P

Nu ska snart Sofia komma hit så ska vi fortsätta att plugga även idag.

Som om det inte räkte med de 5 timmar vi pluggade igår ?Nej nej vi ska fortsätta, men det kanske är lika så bra. Så är man säker på att man kan sakerna sen när det blir prov på det. Så slipper man känna

"Nej jag kommer inte klara det, varför pluggade jag inte?"

För det är ju så himla tråkigt att få IG på saker när man vet

att man är kapabel till ett högre betyg. Så varför inte plugga så mycket som möjlig nu när man ändå har chansen så slipper man tänka när man blir äldre

åh jag önskar jag hade varit duktigare i skolan så hade jag kunnat göra / bli det och det.

När jag och Sofia ändå aldrig har nått att göra så kan vi ju lika gärna utnyttja den tiden till att plugga. =) 

Jag hör verkligen hur "pluggis" jag låter när jag skriver såhär, men det ligger fakiskt en stor sanning i det. Så jag klagar inte.

Nu har jag varit hos polisen av en kompis vilja , jag har inte gjort nått så ingen sitter och tror det , jag följde med som moraliskt stöd.

Men då började vi prata om det där med att bära med sig kniv på ofentligaplater, hur är det med det ientligen är det tillåtet?

För enligt ´polisen så säger de att det är tillåtet att bära med sig kniv för det är ju samma sak som när man går och fiskar då måste ju jag ha med mig saker till det.

Men det är väl ändå inte riktigt samma sak?  Med tanke på att en kniv kan man ju faktiskt döda med och det kan man väl iofs med de flesta saker som man bär med sig , men just en kniv.

Jag trodde faktiskt inte att de var lagligt att bära omkring på en kniv typ som på fester och i skolan och sådär. Jag har aldrig hört talas om att det är lagligt men tydligen så är det det.

Men är det fler än jag som reagerar på att det är konstigt eller? visst låter det konstigt att man skulle få göra det?

Idag är dagen då det äntligen är slut med att ligga hemma och äta de där stora godispåsarna och chipspåsarna även fast det är väldigt gott ibland, det är slut med det i vilket fall. Nu är det frukt och grönskaker som gäller istället och grovt bröd inget ljust.

Nu ska jag börja träna och må bra.

Jag har ingenting som tynger mina axlar så nu är det bara att köra på.

Jag har absolut inget att förlora jag har bara en massa att vinna så det är nu eller aldrig.

 Sony ericsson W380 är en söt uppvikbar mobiltelefon, som är lite små rolig , du kan neka ett samtal genom att dra handen över lukan på telefonen när den ringer osv.

Men annars är den helt värdelös så köp den inte !

Jag har haft min telefon i någon månad och den är redan helt fuckt up och det var den redan när jag fick den med.

Jag har inte teckning någonstans trotts att de med samma nät har teckning precis där vi står. Den stänger av sig och sätter på sig lite precis hur den själv vill. Och den startar musiken när den själv känner för det med. Och grejen är den att det är inte bara min som har blivigt så utan två av mina kompisar som har precis samma telefon har haft problem med sina telefoner med.

 Så nu har jag mejlat affären som jag köpte den i så förhoppningsvis får jag den reparerad snart. men jag önskar att jag bara kunde få mina pengar tillbax.

Man ska alltså inte bara smickras av det yttre, den kan vara lika värdelös även fast den är helt underbart vacker.

Det är någonting man ska tänka på när det gäller allt. Kolla upp att det säkert är något att ha så ni inte begår ett misstag som jag.

Just nu känner jag mig som en hämsk människa, vist jag förstår att människor blir besvikna på mig och allt sånt där ni vet men det har ju aldrig varit meningen att man ska såra någon.

Man har hela tiden så höga förväntnigar på en .

som tex.

1 man ska klara sig bra i skolan.

2 man ska tycka om sig själv

3 man ska vara lycklig

4 man ska älska och älskas

Jag tycker det är aldreles för mycket SKA fast det kanske är så för att de ska brytas. Det sägs ju att regler är till för att brytas. Men de 4:punkterna jag gav som exempel kanske man inte ska bryta, det är ju bara saker man ska.

Hela tiden har man förväntningar över sig. Typ som första gången man ska träffa någon vän , så förväntas man vara trevlig och rolig osv.

I skolan när lärarna ger mig än uppgift så förväntar de sig att jag ska göra klart den och att det ska bli ett bra och fint resultat.

Ens föräldrar förväntar sig att man ska må bra och tycka om sig själv.

Ens vänner och pojkvänner förväntar sig att man ska älska och att man ska vara lojal.

Det är så himla mycket det förväntas av en som jag precis sa. Men tänk på vad jag själv känner och vill då ? Tänk om jag själv inte känner mig allt posetiv till något utav det och bara vill ligga hemma i sängen och tycka synd om mig själv. Men jag kommer inte direkt göra det eftersom det är saker man MÅSTE göra. och jag kan heller inte säga att jag inte vill ha bra betyg och tycka om mig och det är väl klart jag vill älska.

Men det är just det där med förväntningarna jag stör mig på. Jag har ju själv förväntningar om en himla massa saker det är inte så jag menar , men det jag menar är att man kanske ska sluta att förvänta sig så mycket av sin omgivning så blir man mer posetiv när det väl händer saker som man "inte" har förväntat sig.

Idag har jag och sofia varit dunder duktiga, vi har pluggat i 5 och en halv timma tillsammans , bara haft några små korta pauser för att röka och sådär annars har vi pluggat oavbrutet hela dagen.

Sen kom jag hem och åt mat och prata med mamma , och lite med jens på msn (vi kanske inte hade de roligaste samtalet man kan ha men det var ett måste) Sedan så satte jag mig vid datorn och gjorde mina läxor lite till av dem , renskrev på datorn bland annat, så jag är riktigt stolt över mig själv även fast jag har en stor choklad i min väska , men det är ju inte förens i morron jag ska börja med mitt nya liv. Jag vill ju seriöst inte dö av fettma.

Nej nu ska jag snart ta och titta på ensam mamma söker.

sen får vi se vad som händer och sker. Hejs.

Jag är ledsen det var ju verkligen inte min mening att det skulle bli såhär , men ända sen förra gången har jag gått omkring och funderat på om det verkligen är så här det ska vara.

Ingen pirr i magen

Ingen speciel känsla.

Jag vet inte ens om jag tror på att såna saker kan finnas , att det ens ska finnas en person som man passar sådär bra med. Som man känner pirr i magen när man tittar på och man känner honom vill jag leva med rästen av mitt liv. Jag önskar att den där kärleken fans men jag tror faktiskt inte att den finns , utan att det bara är ett påhitt för att människor ska tro att den finns så att man även letar efter den underbaraste pojkvännen man kan hitta och skaffa barn med osv.

jag har även insett att jag inte är den där kärleks personen , utan nöjer mig helt underbart bra med min bästa vän Sofia och mysa med henne en lördag kväll på bio. det är nog så som jag är.

Förlåt.